Liv i arbetet 3

Antaganden som gäller för maskiner gäller inte för människor

Det är rätt märkligt egentligen. För sex år sedan började jag aktivt söka efter bättre sätt att arbeta tillsammans. Det är först nu som jag inser att jag redan hade svaret, men inte riktigt vågade lita på det.

För tjugo år sedan började jag arbeta med verksamhetsutveckling kopplad till mjukvaruutveckling. De kommande åren blev jag auktoriserad instruktör och certifierad coach i hur man bygger upp och leder utvecklingsteam. Metoden bygger på processdisciplin, dvs. definiera processen och se till så att den följs i tron att då blir det bra.  Jag lärde andra att tillämpa statistisk processkontroll, och använde det på mig själv. Jag tänkte—människor är inte maskiner—men tog det inte på allvar. Kanske för att jag inte såg något alternativ och visste för lite?

Det tog mig tio år att inse att kognitivt tunga processer, dvs. processer där man tänker mycket, som nu när jag skriver, inte är statistiskt stabila. En maskin är förutsägbar. En tänkande människa är det inte, och mitt skrivande är det inte. Jag kan styra och kontrollera en maskin, men om jag försöker styra och kontrollera en människa så gör hon motstånd, eller rentav uppror. Att behandla en människa som en maskin tar död på hennes engagemang. Det är inte så konstigt att enbart 13%1 av alla anställda är engagerade i sitt arbete!

Eftersom människor inte är maskiner behöver vi organisera mänsklig verksamhet på ett helt annat sätt. Jag skrev i mitt förra inlägg att antaganden ofta är giltiga inom givna ramar, men inte nödvändigtvis utanför dessa. Antaganden som gäller för maskiner, gäller inte för levande varelser, t.ex. människor! Och vill vi ha arbetsplatser som inte tar död på engagemang, initiativkraft och kreativitet så behöver vi se och värdera det som ger förutsättningar för liv i arbetet.

Fotnot:
1 Gallup, Worldwide, 13% of Employees Are Engaged at Work, 2013-10-08 (hämtad 2018-09-01).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *