Liv i arbetet 4

Människor är inte komponenter i ett system

Rätt snart efter att jag hade bestämt mig för att aktivt börja söka efter bättre sätt att arbeta tillsammans hittade jag sociokrati. Det blev mitt huvudspår under ett par års tid. Jag skrev en entusiastisk bokrecension, deltog i flera sociokrati-workshops, utbildade mig i sociokrati-facilitering, samt skrev en e-bok om sociokrati tillsammans med en amerikansk sociokrati-konsult, som råkar ha svenska som andraspråk.

Min vana trogen gick jag på djupet. Jag läste de två böcker om sociokrati som grundaren av sociokrati själv har skrivit. Och det var då jag såg det—att sociokrati betraktar organisering som ett reglertekniskt problem. Det innebär att själv-organisering i sociokrati i själva verket handlar om själv-reglering. Det förklarar också varför samtycke vid beslutsfattandet enbart avser policy-beslut.

En sociokratisk organisation är regelstyrd och förvånansvärt traditionell. Det gäller även ledarskapet. Ledaren för kretsen styr det dagliga arbetet. Under en tid var jag ledare för en krets i en brittisk sociokrati-organisation. Jag upplevde att den överordnade kretsens ledare använde lite väl mycket ”peka-med-hela-handen”. Samtycke gäller enbart policy-beslut. I övrigt är förväntan att du gör du som du blir tillsagd.

Samtidigt så ska inte samtycke vid policy-beslut underskattas (i detta ingår öppna val). Det är ett stort steg framåt—men det är inte tillräckligt bra! En människa är inte en komponent i ett reglertekniskt system. Ett intressantare exempel på hur man kan arbeta bättre tillsammans finns i den skola där grundaren av sociokrati gick som barn. Det var där han fick några av sina grundläggande idéer, som trots allt är riktigt bra. Tyvärr är tillämpningen i sociokrati lite väl ingenjörsmässig. Människor är inte komponenter i ett reglertekniskt system.

Relaterade inlägg:
E-bok: Sociokrati—En metod för självstyre
Book Review: Sociocracy
Book Review: We the People

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *