Vård är inte produktion

Västmanlands Läns Landsting höjer skatten med 50 öre (VLT, 2012-11-22).

”Det behövs för att hålla en god kvalitet”, säger Kenneth Östberg (S). Hur garanterar mer pengar bättre vård, undrar jag? Jo, man ska bli effektivare är svaret. Det ska ske genom ökad kontroll med industrin som förebild. Ja, men bara för att man häller bränsle i tanken och gör motorn bränslesnålare så blir man ju inte en bättre bilförare för det, tänker jag.

“Ett industriföretag som betett sig likadant hade gått i konkurs“, säger Malin Gabrielsson (KD). Ja, men industriföretag är till att börja med inte politiskt styrda. Dessutom är vård inte industriproduktion. Jag säger det igen: Vård är inte industriproduktion! Ambitionen att utforma vården som ett löpande band är fullständigt fel, anser jag. Vård om något handlar om människor, och människor är individer. Skruvar och muttrar är likadana. Människor är det inte! Att trycka in runda människor i fyrkantiga hål går, men det gör ont, och det är inte effektivt. Jag lovar!

Jag undrar om tanken har slagit ansvariga politiker, oavsett politisk färg, att ökad kontroll faktiskt kan göra landstingen till en ännu större byråkrati, dvs. ännu mindre effektivt. Vägen framåt är inte att ta efter industrin. Vägen framåt handlar istället om att:

1. Ge alla som arbetar i landstigen möjlighet att utöva ledarskap i sitt dagliga arbete, och rättighet att fatta beslut som rör det egna arbetet och hur det bäst kan utföras.
2. Säkerställa en fungerande återkoppling inom och mellan de olika vårdenheterna, och mellan de som utför jobbet och ansvariga politiker.

Konkreta exempel på hur detta kan göras i praktiken finns här (på engelska).

Läs också: Måste det vara så här? (om Åsa som arbetar i vården)