Retrospektiv 2019-01

Inledning
Sedan augusti 2016 har jag gjort regelbundna återblickar på den gågna veckan, månaden, och året. Det som är nytt, den här gången, är jag skriver på svenska. Jag vill också frikoppla återblicken från min serie av blogginlägg om organizing between and beyond.

Årets första inlägg
Årets första inlägg blev ett som handlar om att våra organisationer kan liknas vid koncentrationsläger. Orden är inte mina utan Gunnar Hjelholts, som själv satt i tyskt koncentrationsläger under andra världskriget. Det intressanta är att Gunnar, efter kriget, blev pionjär inom gruppdynamik och organisationspsykologi.

I boken Survival in the Organization tar Gunnar Hjelholt upp frågan om hur “ett system skulle se ut om Gud hade skapat det”, men lämnar den obesvarad. Kanske var det en retorisk fråga han levde med hela sitt liv? Ett tänkbart svar är att, som Jan Wallander, försöka organisera med den mänskliga naturen — inte mot!

Jan Wallander har onekligen en poäng, och jag förstår vad han menar, men även koncentrationsläger är ett uttryck för den mänskliga naturen. Problemet är att koncentrationsläger dödar! Vi har ju som människor en förmåga att förslava och döda varandra. Följdfrågan blir då vilka grundläggande mänskliga behov varje organisation behöver tillgodose? Och varför? Jag får återkomma med en recension av Jan Wallanders bok vid ett senare tillfälle.

Årets första utmaning — på Twitter
Kelvy Bird (@kelvy_bird) utmanade mig häromdagen att tweeta framsidan av sju böcker jag tycker om.

Jag valde att börja med två böcker av David Bohm. Den ena — Science, Order, and Creativity — skriven tillsammans med F. David Peat, och den andra — The Search for Meaning — med Paavo Pylkkänen som redaktör. Jag kunde ha fortsatt med fler av och om David Bohm — t.ex. Pylkkänens egen Mind, Matter and the Implicate Order — men valde idag istället att tweeta framsidan av Christopher Alexanders The Battle for the Life and Beauty of the Earth.

Jag kom första gången i kontakt med Christopher Alexander för över tio år sedan, via boken A Pattern Language, och har sedan dess läst flera av hans böcker. Det Christopher Alexander har att säga om levande arkitektur är i allra högsta grad relevant även för levande organisationer. Jag får återkomma till det. Ja, det kan rentav bli mitt huvudspår under våren. Vi får se.

Avslutande reflektion
Det jag kan se när jag tittar tillbaka tio år eller så, är att jag går i cirklar. Jag har ett behov av att då och då återvända till de platser (böcker) jag en gång har besökt (läst). Det är nästan alltid så att jag då ser något nytt vid dessa återbesök. Och det är som om jag behöver stickspåren, som ibland kan bli månader och år långa, för att förstå var de djupaste källorna med det klaraste vattnet finns.

Imorgon är det dags för en ny vecka och jag kommer då att på nytt skifta spår i mitt tweetande av bokframsidor, men det får jag ta upp i nästa återblick. Det jag tycker mig kunna se är att David Bohm, Christopher Alexander, och andra, pratar om samma sak, fast med lite olika språk och på lite olika sätt. Det är också något jag får återkomma till. Det finns, som sagt, gott om trådar att nysta i…