Retrospektiv 2019-02

Detta är en återblick på veckan.

Till att börja med fullföljde jag Kelvy Birds (@kelvy_bird) utmaning från förra veckan att tweeta framsidan av sju böcker som jag tycker om.

En bok som jag verkligen tycker om är Michael Jones Artful Leadership. Michael är ledarskapskonsult, men också musiker och kompositör. Musik, liksom ledarskap, är som bäst när den är levande.

Igår skrev jag ett kort inlägg, som bygger på ett citat av Michael Jones:

“Vi har omedvetet gått in i en mekanisk bur från det ögonblick som vi gick in på skolplanen som barn. De flesta av oss har varit i den så länge att vi antingen har glömt att vi är där eller att vi inte vet hur vi ska ta oss ut! “

Att jag fastnade för just detta citat beror nog på att jag råkade gå förbi en skola under en lunchpromenad i veckan. Jag hade nog inte reflekterat så mycket över det om inte hade ringt in just då. Klockan var 12:30 och jag hörde det hårda ljudet studsa mellan husväggarna. Min mage drog ihop sig när jag såg barnen springa över skolgården, täckt av snö, med asfalt under, för att tränga sig igenom dörrarna. Vem har bestämt att skolgårdar ska vara asfalterade? Jag tycker nog lika illa om skolgårdar som järnvägsperronger. Det blåser alltid kallt där.

Jag fortsatte lunchpromenaden och kom efter en liten stund fram till en skogsdunge med lite blandskog, en jättestor ek, och ett jättelikt buskage. Där var det också tjo och tjim, fast inte som på skolgården. Det var en flock med småfåglar som var fullt upptagna med något, jag inte riktigt vet vad. Tänk så mycket härligare det hade varit att springa runt här och leka, istället för på den platta asfalterade skolplanen, tänkte jag.

När skolgården så uppenbart inte passar barnen, så får barnen anpassa sig efter skolgården. Så är det med våra organisationer också. När teorin inte är i överenstämmelse med verkligheten, så får människorna anpassa sig efter teorin.

Just nu läser jag Enlivenment, som är en mycket intressant essä av Andreas Weber.
Vårt största problem är, enligt Andreas Weber, att vår förståelse av livet självt är felaktig. Essän handlar om att vi behöver ett fundamental skifte i vår syn på natur, kultur och politik. Vi behöver också, enligt min mening, ett fundamental skifte i vår syn på mänsklig verksamhet, skolgårdar och annat. Jag får skriva ett inlägg om det nästa vecka.