Leva vidare

Igår tittade jag förbi på hos Myrorna. Det var länge sedan sist. När jag är där brukar jag ta mig en runda bland böckerna. Ibland hittar jag guldkorn. Igår var en sådan dag. Jag hittade en signerad kopia i nyskick av boken “Leva vidare” av Lasse Gustavson och Lars-Åke Krantz. Lasses livserfarenhet gör livets skönhet i all dess skörhet tydlig. Hans perspektiv gör det möjligt att urskilja livets väsentligheter. Det är en djupt gripande bok. Den handlar inte bara om att leva vidare, utan även om att leva på riktigt och att fokusera på det som är viktigt!

Så här skriver Lasse på sid 60:

“Vaknade av smärtor, Var vaken till smärtor. Somnade med smärtor. … Enda lindringen var när de som hade mjuka händer gjorde det. [dvs. bytte bandage]”

“[det var] Deras inställning som gjorde att arbete kändes mjukt … Det som spelade roll var att de hade kärlek i sina händer. … De vävde in helande omsorg och medmänsklighet mellan de olika lagren av förband.”

“Det de gjorde för min hälsa var lika vitalt och viktigt som … det som finns mellan raderna i en oförglömlig dikt. Inget du direkt kan uppfatta. Ändå finns det där.”

Detta väcker till eftertanke! Inte bara i relation till vården (vård är ingen produktion) utan också till hur vi förhåller oss till varandra och vårt arbete i allmänhet. Är vi närvarande i det vi gör här och nu? Är vi trygga och vill väl? Är det vi gör livgivande, för andra och för oss sjäva? Lasse hade livet, förlorade det och fick det tillbaka. Hur vill vi leva vidare?