Retrospective 2024-26

This is a retrospective of week 26, 2024 (2024-06-24–2024-06-30).

William Tiller’s book Psychoenergetic Science: A Second Copernican-Scale Revolution arrived this week.

---

I’ve also started reading The Map of Consciousness Explained: A Proven Energy Scale to Actualize Your Ultimate Potential by David Hawkins this week. So far I’ve found some great quotes on humanness, reason, love, and joy, and inalienable human rights as organizing principles of life itself. I don’t, however, trust the calibrations of the consciousness levels in the book. David Hawkins writes:

United States society collectively calibrates at 421 (as of November 2007). In contrast, the critics of America collectively calibrate at 190.

—David R. Hawkins, The Map of Consciousness Explained: A Proven Energy Scale to Actualize Your Ultimate Potential

This calibration is as trustworthy as if I would calibrate my own consciousness level. You cannot avoid attachment to the outcome if you are American.

…the bumper sticker “Question Authority” is hostile and calibrates at 160…

—David R. Hawkins, The Map of Consciousness Explained: A Proven Energy Scale to Actualize Your Ultimate Potential

I’d say, question everything—not least authority. What does it say about you as an authority figure if you find questioning hostile?

Pharmacologically, they [antidepressants] take the person from the bottom of the Map [of Consciousness] and lift them up to a higher level…

—David R. Hawkins, The Map of Consciousness Explained: A Proven Energy Scale to Actualize Your Ultimate Potential

I’d suggest numbing yourself with drugs, such as antidepressants (SSRIs), lower rather than increase your consciousness level.

These are just three examples among several calibrations that I question.

---

Björn Wiman skriver i DN 2024-06-30 att vansinnet i den svenska sjukvården är ett hot mot hela samhället:

Sjukvården har blivit det kanske främsta – och värsta – exemplet på ett arbetsliv där allt fler lägger sig i hur arbetet ska utföras, men allt färre får tillfälle att göra arbetet.

—Björn Wiman

En av det gångna halvårets mest betydande journalistiska insatser har gjorts av DN:s reporter Anna Gustafsson. Envetet fortsätter hon att bevaka den alltmer barocka utvecklingen på den svenska sjukvårdens nyaste flaggskepp, Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm – en institution som gång på gång tycks ha kapat förtöjningarna till verkligheten. Nyligen avslöjade Gustafsson hur en erfaren kirurg mitt under en pågående operation inkallades till sjukhusledningen. Alltjämt i operationskläder fick han veta att han var avstängd. Skälet var oklarheter kring ett avtal – som hans chefer godkänt. En kollega fick slutföra operationen.

—Björn Wiman

Björn Wiman påpekar att förpappringen, dokumentationshysterin, mätbarhetsfixeringen och detaljregleringen leder till rädsla.

Förpappring och dokumentationshysteri gör att läkare och sjuksköterskor blir mer rädda för att göra fel än villiga att göra rätt. Patienter vittnar om hur medicinsk personal i en akutsituation kan springa runt och leta efter ”pärmen” i stället för att omedelbart sätta in adekvat behandling. I SvD berättar en läkare att han ägnar sju timmar om dagen åt att klicka på datorn och en timme åt möten med patienterna.

—Björn Wiman

Ihop med mätbarhetsfixering och detaljreglering från överdimensionerade hr-avdelningar har vi i dag fått en hälso- och sjukvård som trots stor resurstilldelning i många fall inte klarar av sina basala grunduppgifter.

—Björn Wiman

God hälso- och sjukvård bygger på ledningens tillit till personalen. Ytterst handlar det om medborgarnas tillit till samhället.

En fungerande hälso- och sjukvård handlar i första hand naturligtvis om människors liv. Men i andra hand också om deras tillit, som i sin tur är ett villkor för en fungerande demokrati. Först när alla medborgare vet att de har tillgång till en god hälso- och sjukvård vågar de lita på att samhället i praktiken står för idén om alla människors lika värde. En fungerande sjukvård är det fria samhällets nollpunkt – förutsättningen för att det ska fortsätta fungera.

—Björn Wiman

I artikeln citerar Björn Wiman ytterligare några personer:

Sjukvården skulle ju få massor av pengar till vården, om man lät personalen sköta sitt arbete professionellt och göra det de är utbildade för!

—Eva Finney

Den pågående långvariga krisen i sjukvården är en artefakt, till helt övervägande del förorsakad av flera decennier av olämplig politisk och administrativ styrning. Trots all retorik försämras situationen i sjukvården successivt.

—Gunnar Akner, docent i geriatrik vid Karolinska institutet

Sjukvården styrs numera av chefer utan anknytning och kunskap om människor och sjukdomstillstånden.

—Anders Lundin

Jag lämnade själv NKS [Nya Karolinska Solna] för att allting handlade om administration, mätningar, möten och ingenting om patienterna eller kvalitén på våra ingrepp. Sällan eller aldrig bryr sig ledningen om kvalitén på mina ingrepp eller om mina patienter är nöjda med mitt arbete. Däremot om jag gått alla energi- och miljökurser och tagit del av alla floskler i värdegrunden.

—Anonym läkare

Varje gång jag läser om galenskaperna, så tänker jag att någon klok politiker också läser det och förstår att man måste ändra på detta dyra vansinne! Men jag hör aldrig någon politiker från något enda parti tala om det! Hur kan det vara så?

—Eva Finney

Ja, det kan man fråga sig!