Naturens helhet

Jag har börjat läsa The Wholeness of Nature – Goethe’s Way of Science av Henri Bortoft. Poängen är att det finns olika typer av medvetande. I vår teknisk-vetenskapliga kultur har vi traditionellt fokuserat på det analytiska medvetandet som naturligt fokuserar på distinktion och separation. Det analytiska medvetandet associeras med språket. Språket uppbygnad grammatiskt i subjekt-predikat leder till att vi talar om och ser saker som separerade. En annan aspekt av språkets analytiska karaktär är att det är linjärt och sekventiellt. Att läsa och skriva leder oss naturligt in i det analytiska sättet att tänka. Vi förväxlar tänkande med språkliga associationer. Det vi kallar ett flöde av taknar är egentligen ett linjärt flöde av ord.

Ett altenativt medvetande som kompletterar det analytiska är det holistiska medvetandet. Det är ett medvetande som är icke-linjärt, simultant och intuitivt, istället för verbalt-intellektuellt. Det holistiska medvetande fokuserar mer på relationer än på enskilda objekt. Det är viktigt att inse att det holistiska medvetandet är ett sätt att se. Framförallt kan det inte förstås med det verbalt-intellektuella medvetandet. Det kan bara upplevas.