I sin bok Gryning över Kalahari: hur människan blev människa skriver Lasse Berg om san-folken och deras kultur (min betoning i fetstil):
Hos san-folken råder en strängt egalitär kultur. 1
Samförstånd är det som gäller i alla san-grupper. … Men på samma sätt som jämlikhet inte betyder likhet, så kan samförstånd inte likställas med demokrati. Visserligen finns det inget auktoritärt eller formaliserat ledarskap, … men det är inte heller så att man röstar sig fram till någon sorts majoritetsbeslut. Vuxna och ungdomar samtalar om det som behöver bestämmas kollektivt … Men man diskuterar inte tills alla är överens utan tills man hittar ett beslut som ingen motsätter sig tillräckligt starkt. Naturligtvis väger olika röster olika tungt, beroende på speciell kunskap eller erfarenhet, när det gäller att forma denna allmänna samsyn. Ledarskapet är auktoritativt, inte auktoritärt. Det sociala trycket att komma överens är starkt, för att uttrycka det försiktigt. Samarbetsvilja har mycket hög kulturell status. 2
Men tvister uppstår naturligtvis. De är oftast av personlig art. … Det allmänt accepterade sättet att lösa konflikter är inte som i vår kultur att så tidigt som möjligt klargöra motsättningar och lyfta fram dem till diskussion. Istället utmärks san-kulturen av … utpräglad konflikträdsla. Man föredrar … att i första hand skämta bort problemet. Helst i elegant metaforisk form så att ingen tappar ansiktet eller blir utskämd. En spänd situation kan plötsligt punkteras av ett skämt som får lyssnarna att formligen vrida sig av skratt. Gränsen mellan skratt och vrede är ofta nästan osynlig. Det betyder inte att man inte tagit det hela på allvar, utan att man behandlat tvisten i inlindad form. 3
Noter:
1 Lasse Berg, Gryning över Kalahari: hur människan blev människa, Ordfront Stockholm, 2005, s. 256.
2 Ibid, s. 261.
3 Ibid.
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.