Retrospektiv 2019-07

Detta är en återblick på veckan.

Just nu läser jag allt jag kommer över av robert wolff, och, som vanligt, tweetar jag citat allteftersom jag läser. Jim Spivey (@JimSpivey3) tycker sig höra mitt hjärta i min kärlek till robert wolffs ord…

…medan Michelle Holliday (@thrivability) frågar efter min röst i all den visdom som jag samlar och så generöst delar.

Båda har rätt! Jag behöver ge uttryck för min egen röst, samtidigt som robert wolff sätter ord på det jag känner. Kapitel 14 i Original Wisdom handlar om att “lära sig bli människa igen”. I bokens efterord skriver robert wollf att (min översättning):

“Under många år arbetade jag så hårt på att göra de saker jag förväntandes att göra att jag blev döv och blind för vad som var viktigt inom mig. Min lycka var att hitta ett folk [Sng’oi] som var människor på ett uråldrigt sätt. Min lycka var att känna igen och återta en mänsklighet rotat i jorden.”

Jag känner igen mig i detta! Jag kan också känna igen mig i robert wolffs uppväxt. Fram till det att jag skulle börja skolan växte jag också upp i regnskogen. För mig blev skolstarten traumatisk. Jag kom till ett nytt land där jag inte kände någon. Jag oroade mig för språket och förstod inte, så liten jag var, att det språk jag talade med mina föräldrar var det språk som talades i Sverige.

För mig handlar att “bli människa igen” om att bli “vild” igen. Jag “tämjdes” i skolan och blev lärarens dröm. Med tiden blev jag väldigt bra på att leva upp till andras krav och förväntningar, men tappade bort mig själv. Att bli “vild” igen handlar om att återupptäcka det som är viktigt i Livet!