David Bohm och den vetenskapliga andan

Paavo Pylkkänen skriver i David Bohm och den vetenskapliga andan om Bohm och hans syn på vetenskap, andlighet och – inte minst – dialog (min betoning i fetstil).

Bohm och hans världsbild
Bohm upplevde mer och mer att … den verkliga utmaningen var huruvida människor kunde diskutera och agera tillsammans på ett kreativt och koherent sätt. Bohm kände att för att uppnå detta, borde mycket mer uppmärksamhet ges till kommunikation och dialog. Följaktligen initierade och deltog han under de tio sista åren av sitt liv aktivt i en process med gruppdialog, som har blivit känd under namnet ”Bohmian dialogue”.

Den vetenskapliga andan
Vetenskapen, när den utförs ordentligt, erkänner ett faktum oberoende av om vi tycker om det eller inte, dvs. oberoende av huruvida faktumet överensstämmer med våra djupt antagna (tros)föreställningar. Enligt Bohm är en sådan öppenhet mot erkännande av fakta sällan vad som sker mer generellt. … Ett sådant insisterande på en viss typ av ärlighet är nyckelfaktorn i vad Bohm kallar denvetenskapliga andan.

Andlighet och mening
Den vetenskapliga andan leder Bohm till att diskutera andlighet mer generellt. Vad är andan, eller engelskans ”spirit”, frågar han. Ordet ”spirit” innebär ursprungligen ”andetag” eller ”vind” (som vid andning eller inspiration). Bohm föreslår att vi tänker på ”ande/anda” som en osynlig kraft – som en livgivande essens som rör oss djupt, eller som en källa som rör allting inifrån. … En viktig sak som vi knyter samman med anden är mening. Bohm använder begreppet mening på ett brett sätt där det inkluderar betydelse, värde och ändamål. … Enligt Bohm upplever vi värdet i någonting genom att bli starkt berörda. Vi kan vidare säga att när någonting är mycket betydelsefullt upplever vi dess värde och allt detta ger upphov till ett starkt ändamål eller en stark avsikt. Man ser någonting liknande i hur orden ”mening” och ”betydelse” används i det svenska språket: ”Vad menar du?” eller ”Vad betyder detta?” (signifikans). ”Det betyder mycket för mig” (värde). ”Det var inte meningen” (avsikt). Enligt Bohm är dessa tre (signifikans, värde, avsikt) livets nyckelsärdrag.

Vetenskap: mekanistisk eller icke-mekanistisk?
[Bohm] hävdar att relativitetsteorin och kvantteorin är mer kompatibla med en icke-mekanistisk världsbild än de är med en mekanistisk. Kvantteorins matematik antyder att materians grundläggande rörelser kan förstås som en process av ”öppnande/utvecklande” och ”omslutande/invecklande” (”unfoldment” och ”enfoldment”). … Enligt Bohm innebär den moderna fysiken att allting innerst inne är relaterat till helheten och således till allt annat. Ett annat exempel på en inre relation är medvetandet. I medvetandet tar vi in information om allting, och det totala innehållet i medvetandet bestämmer vad vi är och hur vi reagerar. Vi är således via vårt inre relaterade till helheten och därmed till allt annat, i stället för att vara endast relaterade externt och mekaniskt. … Bohm föreslår vidare att den implicata/invecklade ordningen är gemensam för medvetande och materia, och således kan vara en grund till deras relation. … Därför är det inte bara så att all materia är internt relaterad, utan även medvetandet är internt relaterad till materia. Och genom detta är allt medvetande också internt relaterat.

Dialog
Enligt Bohm är förmågan att ha en dialog en nödvändig startpunkt. På detta sätt kan nämligen människor från olika subkulturer komma tillsammans till en dialog och dela sina meningar med varandra, och detta kanske ger upphov till nya meningar som kan vara gemensamma. Vi måste börja med människor som är tillräckligt öppna för att kunna starta dialogen – vi kan helt enkelt inte börja med dem som inte vill. Vi behöver en plats dit människor kan komma tillsammans enbart för att diskutera, utan att försöka lösa problem, utan helt enkelt för att kommunicera, dela med sig till varandra och se huruvida de kan nå en gemensam förståelse. … [Bohm] föreslår att vi transformerar kulturen genom att vi börjar med en kärna, en liten grupp av människor. Det handlar inte om en praktik, men en situation där vi ständigt och kreativt lär oss i kommunikation med varandra. När vi börjar dela meningar, kommer vi också dela värden och utveckla en gemensam avsikt. Om alla förstår samma sak, kan vi alla arbeta tillsammans. Om vi alla ser saken på olika sätt och har olika ändamål kan vi inte göra detta. … Vad som behövs är således en dialog, vilket innebär ”mening” som flödar genom människor. Grundidén är att kunna diskutera samtidigt som man väntar med sina personliga åsikter. Åsikter hålls fram inför alla så att deras koherens (sammanhang) eller icke-koherens kan bedömas. Man ska inte undertrycka dem, insistera på dem eller övertyga eller övertala andra om deras värde. I stället vill vi förstå. … Bohm hävdar att om vi kunde lyssna på varandra på detta sätt, skulle det ge upphov till ett gemensamt medvetande som skulle vara sammanhängande.

Vetenskap och religion
Bohm förstår … ”religion” på ett annorlunda sätt … Andlighet för Bohm handlar om existensen av de subtila nivåerna i verkligheten. Vetenskapen står inte i motsättning till dessa nivåer utan utgör tvärtom ett sätt att finna dem och förstå dem. Enligt Bohm leder den vetenskapliga andan, när den uppföljs på rätt sätt, till andlighet.

Pylkkänen avslutar med att ”om man inte tycker att Bohms pragmatiska argument för andlighet är övertygande, är det kanske lättare att se något värdefullt i Bohms förslag vad gäller dialogen”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *