Retrospektiv 2019-10

Detta är en återblick på veckan, som handlar om ledarskap i olika former.

Under veckan läste jag Livsfarlig ledning av Bengt Carlsson och Sophie Nachemson-Ekwall. Det är historien om kraschen i ABB för snart 20 år sedan. Nästa vecka kommer jag att läsa Nachemson-Ekwall och Carlssons bok Guldregn, som är sagan om Skandia för nästan lika många år sedan. I båda företagen betalades miljardersättningar ut till ledningen. Och båda företagen överlevde trots ledningen.

Tomas Chamorro-Premuzic skriver i denna artikel i Fast Company att om din strategi för att locka människor till ledarroller är att erbjuda lukrativa kompensationspaket, så kommer du oundvikligen att få många narcissister i ledningen.

Dee Hock skriver här att det är verkligt ledarskap världen behöver, men det är dominerande ‘management’ världen tyvärr får. Inkomst, makt och position har inget att göra med effektivt ledarskap. Faktum är att dessa faktorer ofta stör. Den värdefullaste, billigaste, mest underutnyttjade och ständigt missbrukade resursen i världen är mänsklig uppfinningsrikedom. Orsaken till det är mekanistiska organisationsformer med tillhörande ledarskap.

Under veckan hittade jag också denna artikel av Robin Ritz om kreativt ledarskap, som handlar om hur InCord har skapat en arbetsplats man älskar att gå till. InCord har under åtta år i rad röstats fram som bästa arbetsplatsen i Connecticut, USA.

Förra året lästa jag fyra av Stephen Harrod Buhners böcker. Just nu läser jag om dessa. Min favorit är Ensouling Language. Jag återkommer med en eller flera bokrecensioner längre fram.

Sist, men inte minst, skrev jag detta inlägg inlägg under veckan. Det handlar om manöverbarhet — eller, om man så vill, lättrörlighet (agile). Jag har arbetat i drygt tio år med den arbetsform som beskrivs. Den bygger på medarbetarengagemang och levande grupper och hör till en av de intressantaste ledningsmodeller jag har sett. Nästa vecka kommer jag att skriva mer om levande grupper.