Den som följer min blogg vet att jag just nu intresserar mig för sociokrati som ett djupare uttryck för demokrati. Jag har börjat läsa boken We the People av John Buck och Sharon Villines. Av den anledningen läste jag Henrik Arnstads debattinlägg Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti (DN 2012-11-15) med särskilt stort intresse. Henrik har under de senaste fem åren studerat fascismens ideologi utifrån modern internationell forskning.
Henrik skriver: “Neofascisterna inom SD vill inte avskaffa den parlamentariska demokratin … I stället ska majoritetssamhällets tyranni råda, som via demokratiska beslut rasistiskt förtrycker utsatta minoriteter. Neofascismen hotar alltså inte själva det parlamentariska systemet …” Det innebär att majoritetsstyre faktiskt kan stå i direkt strid med grundläggande demokratiska värderingar, som t.ex. allas lika fri- och rättigheter. Det skrämmer mig därför att majoritetens tyrrani över minoriteten alltid får till konsekvens att vår kollektiva intelligens minskar och att vår kollektiva dårskap ökar. Det är en mycket farlig väg att gå! Vi såg vad som hände på 1930-talet.
Mitt intresse för sociokrati kommer av att jag i den ser en möjlighet att skala upp Agil systemutveckling och göra en hel organisation agil. Henriks debattartikel har fått mig att vakna upp och inse att frågeställningen är mycket djupare än så! Frågan handlar inte bara om hur vi ska få våra företag och organisationer att fungera bättre. Den handlar ytterst om hur vi långsiktigt ska kunna säkerställa grundläggande demokratiska fri- och rättigheter för alla i vårt samhälle. Om vi valde våra politiska ledare genom en sociokratiskt integrativ process så är jag helt säker på att vi inte hade fått in folkvalda i vår riksdag som slåss med järnrör. De har definitivt inte mitt medgivande (eng. consent).
Leave a Reply
You must be logged in to post a comment.