Vårt sätt att organisera är människofientligt

I detta inlägg reflekterar jag över Jonna Bornemarks artikel Vårt sätt att organisera samhället har blivit människofientligt i DN 2019-12-25. Texten i artikeln är ursprungligen från ett tal som Jonna Bornemark höll i samband med Riksmötets öppnande 2019-09-10.

Jonna Bornemark skriver att “frågan om hur vi organiserar vårt offentliga samhälle har blivit alltmer akut”. “Svaret har varit checklistor, register och manualer.” Jag anser att frågan hur vi organiserar det privata näringslivet är lika akut. Dessa “checklistor, register och manualer” är lika utbredda i kommersiella bolag.

En grundläggande fråga, enligt Jonna Bornemark, är “vilken sorts människor vi förväntar oss att samhället byggs av”. Det är en fråga som har “blivit brännande i diskussionen om hur vi organiserar offentliga verksamheter”. Frågan är, enligt min mening, lika relevant i diskussionen om hur vi organiserar privat verksamhet. Vilken syn vi har på människor är en fråga som har att göra med hur vi organiserar all mänsklig verksamhet.

Jonna Bornemark frågar om “det är något i själva organiseringen av till exempel vården som har blivit människofientligt”. Bornemark skriver att “långsamt har syftet med verksamheterna förskjutits”. “Det har blivit viktigare att fokusera på vad det står i papperen” än vad som är syftet med verksamheten. “Kvalitetsarbetet tar plats i papperen, inte i verkligheten.” Den som faktiskt utför arbetet ska “bara lyda order”. Om ett djupare syfte med verksamheten är otydligt, eller kanske rentav saknas, och man inte litar på människors eget omdöme, är regler och ordergivning det enda som återstår i försöket att styra verksamheten.

Jonna Bornemark påpekar att vi “på så sätt har skapat ett system som ger allt mindre plats för professionellt omdöme”, dvs. förmågan att utifrån situationen “handla på bästa möjliga sätt”. Det är, enligt Bornemark, en förmåga som “aldrig kan generaliseras och skrivas ner i regler” därför att “livet är rörligt, ständigt annorlunda och specifikt”. “Pappersapparaten”, där enbart “det mätbara blir synligt”, saknar “känslighet inför det levande”. Jonna Bornemark påminner oss om att allt inte kan mätas, och att något kan vara viktigt även om det inte finns siffror. Jag håller med! Använding av mätetal har dessutom sidoeffekter beroende på sammanhanget. “När ett mätetal blir ett mål, upphör det att vara ett bra mätetal” (Goodharts lag).

Jonna Bornemark betonar att “vi behöver utveckla det mänskliga, inte avveckla det”. Det sker när det finns en pågående dialog och ett kontinuerligt utbyte av erfarenheter kring det som är konkret och svårt. Omdöme är “något som vi skapar tillsammans”, och då är det viktigt att vi inte är “alltför lika varandra” för då kan omdömet bli “allför smalt”. Mångfald är viktigt i såväl ekologiska system som mänskliga grupper. Enligt Science ökar t.ex. gruppers kollektiva intelligens ökar om den består av både kvinnor och män.

Jonna Bornemark undrar om “vi har odlat ett tankesätt där … effektivisering övertrumfar allt”? En effektivisering som utgår från att människor, djur och natur är till för att utnyttja. För det är som Jonna Bornemark skriver att: “Ett snävt fokus på effektivitet är inte effektivt eftersom det inte förstår sig på det levande.” Vårt sätt att organisera handlar om värderingar. Det är ett uttryck för vad vi värderar mest. Hur vore det om vi började sätta värde på och vårda Livet självt? Det skulle vara både natur- och människovänligt.